5 m/s

Förra sommaren efterlyste jag ämnen att blogga om och ett av förslagen jag fick var de nya uttagsreglerna för LLU (landslagsuttagningen) där man bland annat hade ett krav på att resultaten man sökte på hade en hastighet på minst 5 m/s.

Jag kände personligen att det är fullt rimligt med ett hastighetskrav på ett uttag för bland annat VM.

En av anledningarna till hastighetskravet var dessutom att skära ner på antalet sökande som gjorde tävlingsdagarna på LLU orimligt långa.

Då började det diskuteras på Facebook gällande SM, att man borde anamma hasighetskravet även där, just för att få färre deltagare och därmed kortare tävlingsdagar. Där gick jag igång och la mig i diskussionen, för jag står fast vid att SM är allmänhetens mästerskap och att det finns andra sätt att begränsa antalet deltagare på. Till nästa år behöver vi 5 pinnar i respektive klass i stället för 4 och det ska bli spännande att se hur det påverkar.

Diskussionen på Facebook rann ut i sanden och jag hörde inget mer i ämnet. Jag skrev aldrig något blogginlägg för jag kände att det inte fanns något att skriva. Jag tänkte att jag kanske skulle skriva ett när LLU var avklarat och vi kunde se hur utfallet blev.

De nya reglerna för LLU påverkar inte mig för jag har just nu ingen hund som klarar kvalgränsen placeringsmässigt och ännu mindre hastighetsmässigt.

Problemet är att reglerna visst påverkar mig och många andra, nog utan att vi tänker på det.

För helt plötsligt har 5 m/s blivit ett rättesnöre oavsett klass. 5 m/s har blivit normen, under 5 m/s är inte bra nog. Ett bra lopp med topplacering men under 5 m/s är inte bra nog. Jag hör det från andra tävlande och jag kommer på mig själv med att tänka det. Ofta.

När jag startade Allan första gången på en blåbärstävling i Agida så blev jag först glad över att han sprang på lite över 5 m/s. Och sedan lite ledsen. För om han med nöd och näppe springer så fort på en simpel och flytig blåbärsbana utan svängar, hur fort skulle han då springa på en krävande kl. 3-bana?

Varför tänker jag ens så? För jag har inte några kl. 3-ambitoner med Allan. Mitt mål är att han ska tävla kl. 1 tills han springer sitt fortaste. För att det är roligare att springa snabb agility än långsam agility. Och för att vissa moment faktiskt är väldigt mycket lättare om hunden själv driver framåt.

Jag tänker på hastigheten även med kl. 3-hundarna. Fast att jag inte behöver. De ska inte till landslaget. De ska till SM där det (än så länge) inte finns något hastighetskrav. På SM vinner snabbaste hunden oavsett om den springer fortare eller långsammare än 5 m/s.

Jag blir irriterad på mig själv för att jag inte kan släppa det.

Har det påverkat dig och ditt sätt att tänka kring hastighet och resultat?