Ger jag min hund förutsättning att lyckas?

March 5, 2020

Detta inlägg är inte tänkt att mästra någon eller få någon att känna sig dålig. Inlägget kan upplevas som en obehaglig sanning. Men inlägget är tänkt att få dig att titta på dig och din träning i ett annat ljus, att finna inspiration till att förändra det som behöver förändras.

 

Som pedagog är det naturligt för mig att bygga något från grunden och uppåt. Jag vet av erfarenhet att inget händer om jag står passiv vid sidan om och ger några halvhjärtade tips. I samma stund som vi väljer att börja träna hund så väljer vi också att bli pedagoger. Ordet pedagog betyder "att leda någon vid handen". Och det är precis det vi gör när vi tränar vår hund, vi leder den dit vi vill ha den. Vi hjälper, förklarar, stöttar och peppar. Problemet är bara att en del inte leder sin hund hela vägen. Vissa släpper taget om hunden och bara leder den ibland. Vissa leder bara en kort bit och sedan förväntas hunden klara sig själv oavsett om den är redo eller inte. En del blir till och med irriterade på sin hund för att den stannar och trampar på stället istället för att gå framåt, trots att den inte får något stöd från den som ska leda.

Vad pratar jag om egentligen? Jo, träning såklart!

 

Jag älskar att prata om träning, för jag tycker det är roligt att träna och jag vet hur oerhört viktig träning är för att komma vidare och utvecklas. 

Som instruktör får jag ofta höra varianter på följande:

- Jag vill att vi ska kunna detta och detta

- Min hund behöver lära sig det här

- Vi behöver bli säkrare på banan

- Jag tycker att min hund ska kunna detta

- När vi tävlade sist så fick vi fel på slalom/balansen/gungan i varje lopp

- Min hund orkar bara springa ett lopp sedan är den helt slut

VAD SKA JAG GÖRA?

 

Och min motfråga brukar bli:

- Hur tränar du detta hemma/utanför kurs?

- Nja, jag tränar det inte direkt, jag tycker att det är så svårt att veta vad jag ska träna.

- Okej, säger jag och förklarar igen. Hur ofta tränar du mellan kursgångerna?

- Alltså, jag hinner inte träna alls. Bara här när vi går kurs.

(hos oss går man kurs varannan vecka just för att man ska hinna träna mellan gångerna)

 

Fast att konversationer som denna inte är helt ovanlig så blir jag alltid lite fundersam. Vad är det som gör att man inte prioriterar sin träning?

Jag har all respekt för att livet ibland kommer emellan och man inte hinner träna. Jag hinner inte alltid träna så mycket som jag känner att jag behöver. Men då måste jag också ta hänsyn till det, på de krav jag ställer på hunden och mig själv. Har jag inte tränat så kan jag inte heller prestera på den nivån jag tänkt. Det är helt enkelt inte rimligt, och det gäller både på kurs och på tävling.

Jag tycker inte att det är schysst mot vare sig mig eller hunden att förvänta mig att vi ska klara nya saker vi inte tränat tillräckligt på, eller saker vi inte underhållit.

Under en period gick jag väldigt mycket kurser för olika instruktörer med Steppa. Inför varje kurs så berättade jag för instruktören hur jobbigt allting varit, att vi förvisso tävlade klass 3 men ändå inte var redo för de förväntningar  jag visste att instruktören skulle ha på oss, och jag själv också för den delen. Vi gjorde samma övningar som de andra, men ibland förenklade vi och ibland körde vi bara 3-4 hinder. Eftersom vi inte kunde träna det vi skulle träna hemma så fick vi också anpassa kursen till vår nuvarande förmåga.

 

Jag har skrivit ganska mycket om träning tidigare och jag vidhåller fortfarande att det handlar om kvalitet och inte kvantitet. Är det knöligt att få ihop livet - satsa på ett kort men riktigt grymt planerat pass. Jag upplever själv att ju mer träning jag hinner få in under veckan, desto mer endorfiner får jag och desto lättare är det att prioritera träningen framför tråkiga måsten. 

Jag som har tre aktiva tävlingshundar (och en som borde tränas) har fått göra ett schema för att hinna med och prioritera den hund och de moment som är viktigast nu. När Yippie och Steppa jagade sina sista pinnar så fick de träna mest och Skrutt fick stå tillbaka och bara underhållsträna (kontaktfält, slalomingångar, lite handling) eller vila. Nu när Skrutt ska till WAO så får han mest träning och de andra två får underhållsträning, för vi har ju också ett SM att förbereda oss för.

 

En del hundar kräver att man tränar mycket för att det ska funka på tävling. De kräver både kvalitet och kvantitet. Det kan vara hundar med hög energi som älskar agility över allt annat. Men det kan också vara hundar med låg energi och dålig uthållighet som behöver träna korta pass ofta för att träna upp sin uthållighet. Alla hundar är olika och träningen behöver läggas upp därefter.

 

Men oavsett vilka mål du har eller vilken hund du tränar så får man ingenting gratis. Inte ens med en hund som är en ren naturbegåvning. Att jag själv har 30 år erfarenhet i ryggen hjälper mig bara en bit på vägen, resten består av hårt arbete.

Ingemar Stenmarks klassiska ord: "Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag" håller i allra högsta grad än idag. 

 

- Jag tränar mycket lite och tycker att det funkar bra för oss, duger inte det?

Jo, absolut! Det är du som ska vara nöjd med det ni presterar, ingen annan.

- Men om jag tränar enligt alla konstens regler och ändå inte når mina mål?

Sträck på dig! Du har gjort allt du har kunnat, och det kan ingen ta ifrån dig. Tänk på vad du har lärt dig på vägen.

 

Kontentan av detta inlägg är att träning är viktigt, träna på en nivå som passar dig och ställ dina förväntningar i nivå med vad ni hinner träna.

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Senaste inlägg

July 10, 2020

July 10, 2020

December 17, 2019

December 8, 2019

Please reload

Arkiv
Please reload

© 2017 by Aktiv Agility. Proudly created with Wix.com

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now