Vad är det du belönar, egentligen?

Som pedagog gillar jag att ställa frågor. Speciellt när de kommit en bit på väg i sin hundträning och börjar förstå hur det funkar. Dels för att ta reda på hur eleven tänker, hen har kanske en skitbra tanke som jag inte har tänkt. Dels vill jag att mina elever ska lära sig att reflektera över varför de gör saker och kanske komma på bättre sätt att göra dem på.

En av mina favoritfrågor är:

- Varför belönade du nu?

Svaren jag får är:

- För att hunden försökte

- Det var förarens fel att hunden gjorde fel

- Vi har gjort fel så många gånger nu att hon måste få en belöning

- Det vet jag inte

- Man ska belöna när övningen är slut

Jag förstår hur de tänker, det gör jag. Men jag vet också av erfarenhet hur tokigt det kan bli om man belönar fel. För som någon skrev på Facebook:

- Visst är det konstigt att man kan tappa en pytteliten köttbullssmula i köket och hunden vet precis på vilken fläck det serveras köttbullar, men jackpotbelöna en assnyggt RC med nävar med köttbullar - DET har hunden glömt till nästa skick.

För visst är det konstigt? Att sådant man vill lära hunden har den glömt på ett kick, medans sådant man råkar lära hunden av misstag sitter kvar för resten av livet.

På instruktörsutbildningen fick jag min första klicker och på baksidan stod det:

What you clic is what you get. Vi blev ombedda att betrakta klickern som en kamera. Klickade du för tidigt så fick du kanske bara med hundens nos eller en suddig framtass. Klickade du för sent så fick du bara med svanstippen. Men om du klickade rätt så fick du en perfekt bild på hunden.

Jag minns så väl när jag skulle lära hundarnas anmoder att plocka upp sina leksaker och lägga dem i lådan. En enda gång råkade jag klicka precis när hon kastade upp leksaken i luften. Det räckte sedan att jag plockade fram lådan så flög leksakerna hej vilt...

Min hundar får bara belöning när de gör rätt. Mestadels. Jag blev påkommen med att bryta mot mina belöningsprinciper i somras när jag gick kurs för Heidi. Hon hade pratat om det där med belöning och hur hon gör, när det blir fel så skickar hon på hunden igen tills det blir rätt - oavsett om det är hon eller hunden som gör fel. Eftersom jag tränade med Steppa så blev det fel ibland och varje gång så släppte jag leksaken till Steppa för att lyssna på vad HeidiI hade att säga. Istället för goda råd så jagade hon på mig tills jag avslutat övningen på rätt sätt utan att belöna hunden hipp som happ. Nästa gång vi kom till sekvensen där det blivit fel så förväntade jag mig att det skulle bli svårt igen, men jag upplevde snarare att Steppa blev extra vass just där.

Även om jag inte använder klicker längre så använder jag tänket när jag belönar. Jag försöker vara precis när jag använder rösten och jag tänker på i vilken riktning jag belönar. Och jag tänker framför allt på VAD det är jag belönar.

Jobbar jag med något specifikt, till exempel slalomingångar, och hunden gör något superbra på vägen fram till slalom så kan jag mycket väl bryta där och belöna. För jag kan inte belöna det braiga efter den misslyckade slalomingången. För då har jag de facto belönat just den dåliga slalomingången.

Men om hunden gör fel gång på gång utan att få belöning, och går ner sig?

Det finns flera sätt att uppmuntra och stärka sin hund på förutom att använda bästa belöningen. Yippie är ett praktexemplar och kan göra fel trettio gånger i rad. Hennes problem är att hon provar nya sätt att lösa problemet vilket oftast blir ännu mera fel. Då behöver jag ta henne åt sidan, klappa om henne och ge henne en karamell för att hon sitter lugnt. Efter det kan vi gå och ta en tunnel och något hopphinder och tokbelöna dessa så att hon kommer igång igen.

Förutom att belöna specifika moment eller kombinationer så kan man belöna en attityd. Steppa är den hund som jag har behövt belöna jättemycket på detta sätt. Där belönar jag att hon tar för sig på banan, springer fort och lyssnar aktivt. Missade hinder och bommade slalomingångar har jag struntat i och tränat separat senare eller vid ett annat tillfälle. Oftast bygger jag dessa motivationsövningar betydligt lättare än klass 3, men ibland behöver vi träna även på svårare sekvenser där vi ska hålla tempot och motivationen uppe.

När du tränar, fundera då på följande frågor:

VAD vill jag belöna? (moment, attityd)

HUR vill jag belöna? (leksak, godis, MM)

VAR ska belöningen placeras? (ska belöningen komma från föraren eller placeras på annan linje?)