Varför priser och rosetter är viktiga. Eller inte.

Häromdagen tävlade Steppa och jag Clear Round i nosework. Vi har bara tävlat två gånger tidigare (en clear round och en officiell) och inte fått till speciellt mycket träning i sommar. Men när jag hittade denna tävling via Facebook, en kväll jag för ovanlighetens skull var ledig, så var jag bara tvungen att anmäla. Det var dessutom fyra inomhussök, det som Steppa är bäst på. Bra att börja med efter långt uppehåll resonerade jag. Klarade man alla fyra söken så fick man en tjusig rosett. En sådan ville vi minsann ha! Men till min stora besvikelse så började Steppa med att göra en felmarkering i första söket och chansen på rosett var borta.

Jag vet vad jag gjorde för taktisk miss i det där första söket och tävlingsmänniska som jag är så tog jag det med mig och gav mig katten på att sätta de tre sista söken. Och vi klarade det! En vinst i sig då vi på de tidigare tävlingarna bara klarat två sök av fyra.

Eftersom jag känner både domaren och arrangören så dröjde jag mig kvar efter tävlingen och hamnade med på eftersnacket och fick delge mina upplevelser. Min tanke var att kravet på fyra felfria sök kanske var lite tufft, endast ett av sex ekipage klarade alla. Kanske skulle man kunna dela ut ett mindre pris till de ekipage som klarade tre sök och två sök?

Jag fick en del tankar med mig till vår kommande Clear Round i agility. Och fast att jag i det stora hela var nöjd med att vi klarat tre sök (och hon hittade ju även gömman i det första söket) så gnagde det mig att vi inte fick rosett. Fånigt? Ja, kanske.

Som arrangör är det alltid svårt med priser. Som egen företagare kan jag inte räkna med sponsring utan måste fixa priser själv. Och faktum är att det har visat sig att det inte är speciellt svårt att köpa in bra och uppskattade priser för en vettig peng och ändå gå med vinst.

Frågan om pris och rosetters vara eller icke vara debatteras med jämna mellanrum på Facebook utan att man har kommit fram till ett enhälligt svar. Några vill absolut ha stora fina rosetter och inget annat. Någon vill ha rosett om det varit ett viktigt lopp, annars vill de kunna byta rosetten mot choklad eller något annat. Bajspåsar och hundgodis är bra men inte foder, tycker någon. Ytterligare någon tycker att resultatet är det viktigaste och skippar gärna priser helt. Andra tycker att cert och championatsrosetter ska vara stora och flådiga.

För mig som arrangör känns det viktigt att kunna erbjuda ett bra prisbord och jag har fått prov mig fram för att se vad som går hem. Att flera tävlande frågar mig efter en viss typ av pris gör mig bara glad, för det är inga orimliga krav de har. Bara ett önskemål att vi ska ha salta grodor som pris på nästa tävling.

Men varför är priser så viktigt för vissa människor?

Jag råkade ramla in Ponnypappans blogg för en stund sedan och skumläste några inlägg.

"De vann så klart inga cuper, Angelo och LillyBelle. De vann mycket mer än så. Symbolvärdet i de tre vackra rosetter och de fyra guldförgyllda plakett-hästskor Angelo och LillyBelle erövrade går nämligen inte att uppskatta.

De v-å-g-a-d-e."

Det var då det slog mig!

Detta är precis detta som det handlar om för min del - symbolvärdet. Jag byter ut ordet VÅGADE till det som passar prestationen bäst. Vi KLARADE det. Vi SATTE det. Vi ÄGDE. Vi NOLLADE. Vi VANN.

När jag startar en ny hund så har jag som mål att den ska bli champion. Men jag kan inte vara säker på att den ska bli det. Jag blir lika löjligt glad över varje cert vi erövrar. Med Steppa var jag övertygad om att vi aldrig skulle komma till klass 3, än mindre ta ett cert. Så när vi väl tog det där certet så kom det glädjetårar. Jag tyckte att min insats förtjänade minst ett Nobelpris. Men jag fick en liten tråkig rosett i anonymt utförande, ungefär lika stor som dem vi delar ut på träningstävlingar. Den hade inte kostat arrangören många kronor. Det handlar inte om vad priset i sig kostar eller egentligen hur stort det är - men chocken över man inte ansträngt sig bättre med ett cert gjorde att jag kände mig förminskad. Jag tänker inte bara på mig själv. Jag har tagit "massor" av cert. Jag tänker på dem som fått kämpa ännu mer än jag. Som kanske bara får detta enda cert i sin tävlingskarriär.

En del hade nog inte brytt sig. Någon hade kanske brytt sig ännu mer än jag.

Vad betyder priser för dig?