När det inte blir som jag hade tänkt mig

July 25, 2019

Jag står på plan och betraktar ekipaget. Bitvis går det bra men ibland sackar hunden och i slalom går den med nosen i backen medan föraren hejjar på och skuttar vid sidan om. Ibland går den ur och föraren petar tillbaka den och hejjar på ännu mera. Hunden sänker nosen och skrittar förbi sista hindret i övningen. 

Jag frågar föraren hur det brukar fungera annars, när de tränar själva eller går andra kurser.

- Han är så långsam, inte alls som min andra hund

- Hon vill inte träna lika mycket som jag

- Jag blir så frustrerad för jag vet ju att hon kan

- Ibland blir jag så arg för att han inte lyssnar och gör som han vill

- Jag tycker inte om henne när hon håller på såhär

- Jag har faktiskt funderat på att omplacera honom för det känns inte som om vi funkar ihop

- Hon får den här säsongen på sig, sedan lägger vi ner agilityn

VAD SKA JAG GÖRA? frågar de mig

 

Jag gråter inombords när jag träffar på dessa ekipage. För jag vet first hand hur jobbigt och ledsamt det är när hunden inte motsvarar ens förväntningar. Man älskar sin hund och man vill att hunden ska älska agility lika mycket som man själv gör. Man har kanske gjort alla misstagen i boken med sin första hund och så är det äntligen dags för den nya hunden. Man har planen klar och så vill den inte träna. Och de har säkert precis som jag fått välmenta råd om att börja syssla med andra sporter istället eller att inte ta allvarligt på agilityn, det är ju bara en hobby. Agility är inte hela världen men på något vis är det ändå det. För annars hade vi inte lagt så mycket tid och pengar på kurser, träningar och tävlingar. Dessutom så måste ju en sådan hund innebära att man misslyckats som hundtränare och ingen gillar väl att misslyckas?

 

På min resa med Steppa (som inte på några vis är över ännu) har jag fått hjälp av många kloka människor, och dessa råd vill jag dela med mig av.

 

Ändra din attityd

Makten att förändra något ligger hos dig. Hunden är i detta sammanhang ett dumt djur som inte kan förändra situationen. Det måste du göra själv. Du är den mogna, den vuxna. Den som vet hur det ska vara. Ta ditt ansvar och förändra dig till en förare som hunden gillar att jobba med.

Börja med att tycka det är roligt att träna med din hund, även när den inte är speciellt rolig. Gör så lätta saker så att din hund inte kan misslyckas. Ta två hinder och en tunnel. Belöna din hund och belöna dig själv genom att vara nöjd. Nöjd med att ni genomförde övningen, nöjd över att ni inte hamnade i konflikt.

 

Säg inte negativa saker om din hund (eller dig själv)

Hunden förstår inte vad du säger, men när du säger negativa saker så har de en tendens att bli en självuppfyllande profetia.

- Det är inte lönt att vi springer hela banan för idag är han helt hopplös

- Vi tränade igår och då var hon så himla tråkig

- Jag har anmält till en tävling i helgen, men det känns inte så lönt att åka

 

Håll din besvikelse för dig själv

Din hund kommer att göra fel och den kommer att vara långsam ibland. Du kommer att bli besviken. Svälj besvikelsen och låt inte din hund veta att du blev besviken. Det kommer bara att bryta ner er redan sköra relation. Är hunden stört omöjlig just nu? Träna enkelt och belöna massor, eller ta en paus från agilityn. Jag kan tipsa om Nosework, det har hjälpt mig och Steppa jättemycket.

 

Din hund är alltid världsbäst - behandla den därefter

Hunden kommer inte att bli snabbare eller duktigare för att du vill det, den kommer att blir det när den litar på dig. När du tror på att den kommer att göra rätt. Även de gånger hunden gör fel måste du tro att den vill göra rätt. Numera vinner Steppa alltid VM-guld oavsett hur långsam hon är. Hon kan till och med vinna guld om attityden var helt rätt men inte så många hinder som blev på rätt håll. När hunden väl springer fortare och tar för sig på banan så måste den få cred för det.

 

Agility är bara en lek

Ett tips som jag fått under sommarens kurser (från tre av varandra oberoende instruktörer) som jag ännu inte hunnit testa är, att leka agility. Belöna hundens motivation och attityd istället för att den gör rätt. Tex, när du skickar hunden mot en tunnel och den far in i FEL HÅL men har HÖG FART och BRA ATTITYD - belöna som om ni vunnit VM. Få hunden att förstå att det är just detta du vill ha. När hundens attityd är bra så klarar den också av att det blir fel och att rättar den.

 

Lär din hund att jobba trots att det blir fel

Hundar som inte klarar av att det blir fel behöver massor av punkten ovan. De behöver känna sig världsbäst varje träning. Så småningom så kommer hunden att lära sig att det inte är hela världen att det blir fel.

 

Omplacera...

Det är knappt att jag vågar skriva det för i hundvärlden är det nästan tabu. Inom hästvärlden är det fullkomligt normalt att sälja en häst man inte passar ihop med eller som inte längre håller den utbildningsnivå man själv. Jag menar inte att man bara ska ge upp och sälja sin hund. Men när man har provat allt här ovan och verkligen gett det en chans och det blir tydligare och tydligare att hunden gillar inte agility lika mycket som jag kanske man ska ställa sig frågan: mår min hund och jag bra av detta? Har jag möjlighet att skaffa en hund till så att den här hunden inte behöver känns sig pressad? Kan jag tänka mig att börja med en annan sport istället?

Om svaret på frågorna är nej, så kanske man ska fundera på om det är rätt att fortsätta tillsammans. Tro mig, jag har tänkt tanken många gånger och gått igenom frågorna i mitt huvud. Och varje gång har jag kommit fram till att jag nog ska försöka ett tag till.

 

Vad kan jag lära mig av denna hund?

Jag har haft det förhållandevis lätt med mina hundar. De har varit färdiga att starta när de är 18 månader, det har förflyttat sig uppåt i klasserna, tagit cert och championat, kvalat till SM - precis som jag vill ha det. 

Jag har fått kämpa med en del saker precis som alla andra. Men med Steppa blev det annorlunda, allt har hela tiden varit en kamp och jag har slitit mitt hår och lagt ut tusentals kronor på kurser för att få hjälp.

Samtidigt har en del sagt till mig, halv på skämt och halvt på allvar, att det kanske var meningen att jag skulle få just Steppa. Att jag behövde utmaningen för att utvecklas och klättra ytterligare en nivå i mitt hundtränande. Jag har mest slagit det ifrån mig och tänkt att det vara bara ytterligare ett sätt som gudarna kommit på för att straffa mig för någon oförrätt. 

Men med facit i hand så hade jag nog inte fått träna för alla dessa fantastiska instruktörer som jag mött på vägen och jag hade nog inte lärt mig hälften av det jag fått med mig, tack vare en liten knäpp hund som inte vill som jag vill.

 

 

 

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Senaste inlägg

July 10, 2020

July 10, 2020

December 17, 2019

December 8, 2019

Please reload

Arkiv
Please reload

© 2017 by Aktiv Agility. Proudly created with Wix.com

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now