Att hantera sina misslyckanden

Först och främst - vad är egentligen ett misslyckande?

Att diska sig?

Att missa slalomingången man tränat så mycket på?

Att inte ta sig till final på SM?

Att glömma banan?

Jag ogillar egentligen ordet misslyckande men jag kommer inte på något bättre just nu. Vad ett misslyckande är tror jag beror på vem du pratar med. Kanske till och med vilket humör vederbörande är på.

I vår sport är marginalerna små, vi misslyckas oftare än vad vi lyckas. Om vi inte är Jenny Damm. Undra förresten hur hon ser på misslyckande och vad ordet betyder för henne?

Oavsett hur vi ser på det så är det hur vi hanterar våra misslyckanden som räknas. För vi vill gå ur våra misslyckanden starkare och med ny kunskap. Vi behöver se positivt på våra misslyckanden. Lätt va?

Jag för min del måste få vara besviken och sur för att jag ska kunna ta mig igenom och se det positiva. Jag blir skogstokig om någon kommer och säger att jag inte får det, att det kommer fler lopp. Jag behöver kanske sitta i tältet och sura eller skriva något på sociala medier, att jag ska sluta med agility och börja knyppla istället.

Hur vi gör är individuellt, men det viktigaste är att vi går vidare och inte låter våra misslyckande dra ner oss och definiera hur vi är som person.

Vad är misslyckande för dig och hur hanterar du dem?