Tänk dig för innan du rakar din hund

Detta inlägg är inte tänkt att vara en moralpredikan eller pekpinne, utan mina egna tankar kring att raka av sin hund all päls. Jag upplever tyvärr att det har blivit lite mode i att raka sin hund och man kanske inte tänkt efter innan. Kanske gillar man att provocera och rakar av den anledningen eller så har man blivit tillsagd att rakning är bra för hunden. Medicinska anledningar är alltid undantaget och har din veterinär sagt att du ska raka så gör du det.

Jag är agilityförare men också uppfödare. För mig är pälsen en del av hunden och man får liksom gilla hela paketet. Av den anledningen skulle jag aldrig raka av pälsen.

När man äger en pälshund så ingår pälsvård. Det jag har lärt mig av snart 30 år med pälshund är att ju noggrannare jag är med pälsen, desto mindre jobb är det. Min valpar tränas från tidig ålder att hanteras på trimbordet och får bekanta sig med borstar och saxar. Alla gillar det inte och speciellt Steppa avskyr fortfarande all pälsvård rent och skärt. För bådas vår skull sköter jag om hennes päls extra ofta, så att vi inte ska hamna i tråkiga konflikter när pälsen blivit helt åt helvete. Av den anledningen skulle jag inte raka av pälsen.

Mina hundar tränar och tävlar en hel del under året och somrarna i Sverige har på senare tid varit helt ruskigt varma. Och jag märker så klart att mina hundar inte håller samma tempo som vanligt. Men måste de det då? Jag själv håller definitivt inte samma tempo sommartid. Tävlingar kan jag såklart inte göra så mycket åt, de sträcker sig över hela dagen. Men jag kan ju välja att avstå att tävla extremt varma sommardagar, precis som en del väljer att stryka sig vid vått underlag eller undermåliga hinder. Valet är mitt. Träna gör jag på mornar och kvällar eller inte alls. Eller så hyr jag hall där det "bara" är 18-20 grader istället för 35 grader.

Sommartid är jag extra noga med pälsen. Jag ser till att den alltid är genomborstad så att luften kan cirkulera och jag klipper ljumskar och mage så att det är svalt att ligga på marken. På tävling har jag med mig en borste så att jag kan borsta igenom pälsen lite snabbt. Vi har kyldynor i burarna och silverduk över tältet. När hundarna måste vistas i solen vid uppvärmning och rastning så har de silvertäcken. Vi försöker boosta dem så gott det går med FitDog och Aprus-pasta.

Jag kan hålla med i argumentet att rasens ursprungliga päls inte såg ut som den gör nu, att hundarna har mycket och i en del fall överdrivet mycket päls. Oavsett pälsmängd så finns den där av en anledning. Den ska skydda mot väder och vind. En människa som saknar hår på huvudet har vett nog att skydda sig med keps och kanske hålla sig extra mycket i skuggan. En hund har inte det vettet och vi måste hjälpa den med det. Människor som vistas mycket i solen utan solskydd löper högre risk att få cancer och jag är helt övertygad om att samma princip gälle rakade hundar.

Det finns faktiskt en hund som jag har funderat på att raka och det är Miza. Miza hade redan innan kastrationen en enorm päls som tog tid att sköta om. Nu är den mer som svinto än som päls oavsett hur ofta jag sköter om den, oavsett vilka produkter jag använder för att underlätta. Men pälsen känns nästan död och bara någon timme efter genomgång så ser den förfärlig ut igen. Och inte blir det bättre av att Miza ÄLSKAR att rulla sig på alla typer av material. Men Miza älskar också att ligga på gräsmattan i solgasset och jag tror inte hon tänker sluta med det när pälsen är borta. Så jag är väldigt kluven. Miza lider inte av sin päls mer än när jag tvingar henne att ligga på trimbordet medan jag försöker reda ut all svinto.

Så tänk efter innan du rakar din hund. Gör det inte som en quickfix eller av lättja. Tänk efter varför du vill göra det, vad alternativen är och prova kanske något mindre aggressivt tillvägagångssätt innan du rakar.