Hur det verkligen är att tävla agility!

Det har varit alldeles för seriöst och allvarligt i bloggen på sistone. Nästan som om agility är på blodigt allvar ;)

Mycket fokus ligger såklart på vad som händer (eller inte händer) på banan. Men trots allt så är det ju bara drygt en minut man spenderar där inne och dagarna är fyllda av så mycket annat kul också. De allra flesta har säkert hör min anekdoter om tävlingen i Ystad när Myzzli kissade i min säng i husvagnen, kräftskivan och husses hicka. Eller om första gången vi hade husvagnen med på tävling och det ena dråpliga problemet efter det andra avlöste varandra på sträckan Ängelholm - Nybro - Lund - Ängelholm.

I somras var jag och min partner in crime (inte husse) på en lite roadtrip till Arvika och det var väl inte speciellt mycket som blev rätt där inte. Men vi skrattade mycket och vi kommer aldrig att glömma den resan. Lagom till vi satte oss i bilen på vägen hem så lade en FB-vän ut följande text i sin blogg. Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss, för biland är agility bara dråpligt.

"En kan tro att det ska vara lite avkopplande att tävla agility. Typ mindfullness liksom, en är härvarande och närvarande i nuet. Så är det inte. En kopplar inte av, en är tvungen att koppla bort allt annat – och fokusera på överlevnad.

Det börjar på morgonen, alltid alldeles för tidigt, antingen en åker långt och måste upp i ottan eller sover på plats så är det nästan alltid alldeles för tidigt så det går typ inte att vara i tid till banvandringen så det är alltid stress redan från början och så måste en ha lämpliga kläder efter väder och vädret växlar hela tiden så en måste byta kläder i tid och o tid och så gäller det ju först och främst att hundarna har lagom temperatur så en springer fram och åter och parkerar om bil, ställer upp burar och tält, täcker för fönster i husvagn och hänger silverprodukter, letar efter badplatser, slänger i sig själv när en ändå håller på, och så börjar det regna och då ska allt organiseras om, eller så blåser det så att soltaket på husvagnen blåser sönder och så har en ännu mer problem nästa gång det blir sol, och så måste en försöka äta men det är inte så lätt att förvara någon mat och så är det eldningsförbud så det blir mycket chips och liten verkstad, om en inte är funktionär för då får en en macka när en är i gång en hel dag och så behöver en dricka mycket, Cola Zero såklart men också vatten och det finns aldrig tillräckligt med vatten på tävlingsplatser så en fyller dunkar och de tar slut och då får en gå långt för att fylla på dem och sedan kör en ett lopp eller två med fullt sjå att koncentrera sig för att det är så mycket annat och sedan ska en vara funktionär, eftersom en just tävlade kommer en springande mellan klasserna, i något fall har en blivit “utbytt” för att banchefen blir för nervös när en inte är i tid till första banvandringen trots att en tävlade i klassen innan och har gått av hunden och sedan rusat, om en väl är funktionär så är det bra att sitta i tältet för där finns oftast både vatten och godis en kan få energi av, även om en som jag inte äter godis i vanliga fall är det bra att göra det på agilitytävlingar så att en får i sig någon energi över huvudtaget och så försöker en hinna med att analysera sina lopp, utan att bryta ihop förrän tävlingen är över utan bara anteckna “note to self” och skjuta upp brytet tills tävlingen är över, och så träffar en folk, några en vill träffa och dem hinner en inte umgås tillräckligt med för att en har fullt upp med överlevnadsexpeditionen som också innefattar att hinna ta sig till duscharna innan det börjar växa saker på en och att hinna till baja-majan innan en gör på sig, och så är det ständigt smutsigt överallt och en är svettig och så försvinner saker alltid när en behöver dem och hundarna äter upp varandras godis så det tar slut och medföljande hundar som inte tävlas ska motioneras och aktiveras och så träffar en folk som vill kramas trots att en är äcklig och inte vill och en del folk pratar alldeles för mycket trots att en redan börjat gå ifrån dem och så ska en försöka sova också men då en aldrig hinner riktigt med det som ska göras under dagarna så hinner en aldrig sova särskilt många timmar och alltid är det någon hund som är magsjuk i husvagnen, eller i den bredvid och så är en orolig över att folk inte ska respektera eldningsförbudet och så har en inte lyckats ladda husvagnsbatteriet så en famlar i mörkret och så lägger en mobilen på laddning i bilen så att även bilbatteriet laddar ur och så måste en hålla på och ladda batterier parallellt med allt annat och så går en tillslut att lägger sig och så börjar allt om nästa dag."

Texten är skriven av Mija Jansson agilitybiten.wordpress.com