Skillnaden mellan att lära in och att träna

När jag håller kurs så märker jag att dessa två begrepp är lite luddiga och att båda klumpas ihop i ordet TRÄNA. För mig är det väldigt stor skillnad på dessa begrepp. Kanske är det för att jag är yrkespedagog och jobbar i skolans värld, jag vet inte. Jag erkänner att jag själv utrycker mig slarvigt när jag instruerar, i mitt huvud vet jag vad jag menar. Hur ofta säger jag inte: Då får du i läxa att TRÄNA på det, när jag borde säga att de har som läxa att LÄRA IN det?

Jag har tidigare skrivit en del om att låta saker och ting ta tid. Om jag skulle välja att lägga tid på något av dessa två så skulle jag välja att LÄRA IN. För om hunden till fullo har förstått sin uppgift i olika situationer, då behövs inte heller lika mycket träning.

Följande samtal är ganska vanligt under en kurs.

Instruktören: Och så gör du ett blindbyte efter hinder 3

Hunden misslyckas; springer förbi, springer för långt eller läser inte bytet alls

Eleven: Ojsan, det där gick ju inte så bra,

Instruktören: Ta det en gång till så ska jag titta lite extra nog.

Hunden misslyckas igen.

Eleven: Alltså, vi är inte bra på blindbyte, vi tränar det typ aldrig.

Instruktören: Men känner DU dig säker på hur ett blindbyte ska göras?

Diskussion följer och vi torrgår blindbytet och konstaterar att föraren har koll.

Problemet ligger alltså någon annanstans.

Instruktören: Ok, då måste vi ta och lära din hund blindbyte., så att den förstår vad den ska göra.

Jag förklarar för eleven hur man lär in, belönar och utvecklar. Och så börjar vi jobba.

Och här kommer det mest spännande. Efter endast tre försök tycker föraren att hunden kan blindbyten.

Det är här jag tycker att man måste vara försiktig. I just den här situationen förstår hunden blindbyte. Men det betyder inte att den förstår i alla andra situationer som kan uppkomma. Jag vill LÄRA IN alla möjliga situationer innan jag börjar TRÄNA.

Jag flyttar in tänket i klassrummet istället.

Dagens lektion går ut på att introducera och lära barnen addition.

Som pedagog börjar man med att CHECKA LÄGET. Vet barnen vad addition är? Någon vet vad det är och någon annan vet hur man gör. Någon får gå fram och räkna ut talet som fröken skrivit på tavlan.

Men de övriga kidsen har noll koll på vad addition är. En del har börjat förstå genom att lyssna på kompisarna och se talet på tavlan. En del tror att de kan.

Nästa steg är då att LÄRA IN. Grundliga genomgångar från enklaste enkla till svårare och svårare. Vi belönar dock inte barnen med korv utan med muntligt beröm. (Tänker ibland att det kanske varit ganska effektivt om även barnen fick godis som belöning)

När barnen förstår addition både framlänges och baklänges i olika konstellationer och kombinationer, då är det dags att TRÄNA. På min tid tränade man med hjälp av diagnostiska test, mattetal som skulle göras på tid, m.m. Nu för tiden har man trevliga matteböcker man tränar i.

CHECKA LÄGET: kolla vad hunden faktiskt kan. Man behöver inte lägga tid på ett moment som hunden förstår och kan applicera i olika situationer. Lägg hellre tiden på att försvåra.

LÄRA IN: börja med lättaste lätta och försvåra successivt. Kom ihåg att vara generös med belöningen i inlärningsfasen.

TRÄNA: utsätt hunden för momentet i varierade situationer, där banan hela tiden ändras och hunden tvingas vara uppmärksam på dig. Annars blir det lätt att både hund och förare tror att hunden har koll på läget.

PÅMINNA (repetera): vi som hållit på ett tag vet att inlärda beteende kan vara en färskvara. Det är så mycket en agilityhund förväntas kunna att vi lätt går vidare till nästa moment som måste tränas och att gamla moment faller i glömska eftersom de inte används av domarna just nu. Vi har ju inte glömt bort hur man utför dessa moment på riktigt, men ibland kan det vara så länge sedan vi använde dem att vi faktiskt måste backa ända till inlärningsfasen. Men därifrån brukar det gå fort.

De flesta hundar gillar att lära sig. Problemet är ofta att förarna har lite väl bråttom och inte visar hunden tillräckligt många gånger utan försvårar direkt och går över i träningsfasen, i tron om att hunden kan. Och det är här frustrationen infinner sig. Man tycker att man har lärt hunden men nu fattar den inte längre. Av någon märklig anledning så verkar det dessutom vara svårt att tänka tanken att man kanske måste backa i inlärningen, det vill säga gå tillbaka till utgångsläget där jag visar hunden med hjälp av godishand, leksak, etc. Var inte rädda för att backa! Backa kan även den mest erfarna hund behöva göra ibland eftersom informationen hunden måste ta emot blir överväldigande Den kan behöva hjälp med att sortera vad som är vad..