Trots att jag haft några kullar vi det här laget så kan jag inte sluta förundras över de små som på en vecka redan växt sig stora och starka. Ganska ofrivilliga och vingliga rörelser har blivit medvetna och de både sträcker på sig och gäspar. Mycket av deras tid går åt till att äta och sova, som uppladdning inför äventyren som komma skall. Steppa är en exemplarisk mamma men hon är också lite sällskapssjuk, så vi får tillbringa en del tid i valprummet. Inte för att det är någon större uppoffring - dofterna och ljuden är fantastiska.
Comentarios